När man får den där solnedgången

 
Ville bara visa er denna fantastiska solnedgång vi fick! Himlen skiftade i ljusblått, vitt, rosa och orange. Helt crazy trevligt kan jag säga! Så nu har jag Äntligen slutfört urvalet från denna fotografering som vart ovanligt stor! Men kan bero på att jag inte kunde sluta fotografera! Vinden i håret, klänningarna som böljde i vinden och solnedgången. Hoho! Så nu ska paret få en vecka på sig och välja bilder och sen blir det redigeringsmaraton! Woop! Dags att påbörja urvalet av Familjefotograferingen från helgen nu innan helgen dessutom! Spännande! Lillflickan som gillade att vattna! 

Lite nytt hopp

 
Veterinären ringde idag och vi pratade ihop oss om hur vi ska göra Frankies tid så lätt som möjlig. Som ni ser på bilden som är tagen bara för någon timma sedan så mår hon just nu Väldigt bra. Helt galet att denna knasiga hund ska gå in i mörkret alldeles för fort. Det som gav mig lite hopp iaf om att det inte kommer behöva ske inom de närmaste veckorna var iaf att just kortisonkurer har hjälpt till ordentligt förut och saktat ner och hundarna mått väldigt bra undertiden men när det väl exploderat så har det gått fort, och det är ju bra. Att det minskar risken för att hon ska lida.. jag önskar så hon kunde prata med mig. Men man märker väl antar jag. Så vi tar en dag i taget nu. Vill hon leka så ska vi leka och promenader och godsaker på maten är prio. 
Mitt schema just nu tillåter dessutom en massa massa gos även fast huvudet är FULLproppat med plugg. Fy fasiken. Jag missade en lektion idag för jag inte mådde bra och herre jivlar du vad jag har ångest nu. Man vill INTE missa föreläsningar. Nej nej nej. Så ja, förhoppningsvis är var detta sista gången.. Huha! Imorgon blir det en tripp till universitetet och förhoppningvis får jag mera klarhet då. Galet jobbigt när man inte riktigt fått några klasskompisar ännu och fråga ut eller få stöd av. Men imorgon är faktiskt första träffen och lära känna varandra så det ska bli kul!
 
Mycket text, förlåt. Huvudet är som det är nu. 
 
Och ni, tack som tusan för rörande meddelanden, kommentarer och sms. Jag blir så glad att ni bryr er om mig även fast jag inte orkar svara så långt nu. Många faktorer som är väldigt stressiga just nu och ja, Frankie biten är inte direkt det som håller vattnet i glaset.. så att säga. Men snart så är jag nog på fötter igen!

Det kommer inte sluta bra

Det vart ingen operation idag för Frankie. Efter operationsgenomgången diskuterade vi med veterinären som skulle operera om riskerna och vad som skiljer sig denna gång från förra gången som var väldigt enkla tumörer att ta bort... Denna gång var det inte lika enkelt tydligen då den ena och mest irriterade sitter på helt fel plats. Insida lår. Riskerna vart helt annorlunda... Operationen skulle bli enorm i jämförelse och eftertiden brutal och lång... Så vi tog beslutet att låta det vara som det är. Chansen att det inte lyckas och kommer tillbaka innan ens läketiden från operationen är färdig är för stor. Hon är Så pigg och glad nu så hon kommer få säga till när det är dags. Så jag är inte människa för tillfället och gråtattackerna kommer ofta och okontrollerat.. Så ja, plötsligt vart livet grått ett tag. Tiden läker alla sår förhoppningsvis men just nu tänker jag vara ledsen och ägna mig och familjen och sånt som gör mig lycklig!

4